Självklart ska man fira skolavslutningen i kyrkan!

Jag såg just på debatt från den 8:e december på svtplay.se som bland annat handlade om att skolan firar olika högtider som advent, lucia och skolavslutningen i kyrkan. Det som är tråkigt med den debatt som förs i detta program att människorna som diskuterar inte lyssnar på varandra.

Jag tyckte dock att debatten var intressant eftersom jag själv läser till religionslärare och jag kände att det saknades några aspekter av debatten som jag gärna ville fylla i här för mina få läsare som jag har. :)

Jag pratar här om: kyrkan som lokal, skolan som del i elevernas fostran och praktisk religionsundervisning i form av religionsutövning. Läs det ni känner intresserar er eller allt om ni orkar. :)

För det första så finns det ganska många skolor i Sverige som inte har tillgång till bra lämpliga lokal att fira sin avslutning på. För dessa blir kyrkorummet en bra fungerade lokal som rymmer många människor och som har en tydlig scen som alla riktas mot.

Det finns regler som gäller kring hur en sådan exempelvis avslutning ska gå till och detta tog upp i debatten men jag ser det ändå som ett relevant argument att lyfta. Det är inte en gudstjänst som man går på när man har avslutning i kyrkan, prästen får exempelvis inte be eller välsigna eleverna. Om en präst skulle göra detta, vilket det kom fram i debatten att de ibland gör, då får man samtala med den prästen och alternativt avbryta samarbetet med den kyrkan. Svårare än så behöver det inte vara och det kan skolorna sköta, jag tror inte att mer lagstiftning här är lösningen.

Dessutom var det flera som sa i debatten att det inte är skolans uppgift att fostra barnen. Jag måste tyvärr meddela att så är visst fallet. Det står i läroplanen som finns att ladda ner från skolverket.se:

"Utbildning och fostran är i djupare mening en fråga om att överföra och utveckla ett kulturarv – värden, traditioner, språk, kunskaper – från en generation till nästa. Skolan ska vara ett stöd för familjerna i deras ansvar för barnens fostran och utveckling." Lgr11 s.9

Det är alltså skolans uppgift att devis var den som visa på att man kan se på saker på ett annat sätt än det som man får med sig hemifrån. Det är skolans skyldighet att delvis ge barnen en bredare bild av hur världen ser ut än den man får med hemifrån. Man ska dessutom överföra och utveckla ett kulturarv som innefattar värden och traditioner och där ingår den svenska kyrkan.

Detta menar jag innebär att om man har ett barn som kommer från en religiös familj bör man visa att på att det finns andra sätt att tro och det finns människor som inte tror alls och man behöver inte tro som sina föräldrar. På samma sätt behöver barnen som kommer från familjer utan religiös tillhörighet lära sig om religioner och se att det finns människor som tror och för dem är det som de tror på en verklighet. Därför blir besök i kyrkan en viktig del, även om den bara används som lokal av skolan, för det kan vara den enda gången ett barn besöker kyrkan och man behöver se den delen av samhället och det svenska kulturarvet också.

Sen talade man om att man inom ramen för skolan inte ska syssla med religiösa aktiviteter, man ska lära ut om religionerna men inte utöva dem.

I min roll som blivande religionslärare håller jag inte med. En del i att få en djupare förståelse för religion är att prova på vad det innebär. Visst man kan läsa om religion på samma sätt som man kan läsa om idrott eller matematik men du lär dig ju inte om det egentligen förrän du får exempelvis spela fotboll eller räkna själv.

Jag hoppas därför att jag i min religionsundervisning kommer kunna erbjuda mina elever att frivilligt prova på olika formar av religionsutövning. Självklart tänker jag inte tvinga någon att göra någonting men jag tror att det är viktigt att låta eleverna få testa vad olika religioner innebär. Detta skulle ju då ske inom ramen för religionsundervisning och inte i samband med avslutningen och jag vill verkligen betona att detta skulle vara frivilligt.

Sen får man väl tyvärr se vilka möjligheter och resurser som man kommer att ha den dagen man blir praktiserande lärare. Men jag hoppas att jag kommer kunna erbjuda mina elever möjligheten att vidga sina vyer utanför familjens egna värderingar så att de kan bilda sin egen uppfattning, som självklart fortfarande kan vara samma som familjens, om vad de tror på och hur de ser på livet med allt vad det innebär.